Stockholm tog emot mig som ett spännande virus
Idag var jag nämligen på ett upprop för modevetenskap, en tioveckorskurs jag bestämt mig för att läsa. Jag var rätt likgiltigt inställd före, men när jag väl kom dit insåg jag att det mest var medelklass-stureplanstjejer där. Och en massa tjejer som läst för mycket Rodeo med knut i nacken och upprullade chinos. Samt några killar, inte en enda jag överhuvudtaget skulle vilja röra. Detta fick mig att känna att "åh, jag är fortfarande speciell! jag ser inte ut som dom!" varav jag beslöt mig för att faktiskt gå kursen. Plus att den här gången ska jag fan inte röra nån kursare och bli gravid igen hehe...Been there done that!
Sen var jag och såg Hedwig and the Angry Inch på Stadsteatern, för andra gången. Det är det bästa jag sett i liveform. Den handlar om transsexuella rocksångerskan Hedwig som är så sjukt jävla svinbra (=rolig, bitter, het, för mycket, white trash, diva, romantisk, sexglad, allt!).
Så hösten tillbringar jag alltså mestadels i Stockholm om allt går som smort. Det blir en del pendling till Skåne för att repa med bandet och kolla läget med min höggravida syster. Och jag ber på knäna till mig själv att våren också tillbringas här. Jag blir seriöst deprimerad av att vara i Malmö när våren och sommaren kommer. Vill fan inte hamna på någon avdelning igen... Nej, I go Sthlm för att överleva.
Jag måste säga att jag har köpt en så FIN kopp + kopptallrik till mig själv på NK! Det var det finaste jag någonsin sett i porslinsväg, kostade också 400 tillsammans. Det pirrade i magen på mig och jag kunde inte sluta le när expediten packade in det. Köpte också liknande till min Mamma.
Där är den!Jag vill vara med i BWO och kyssa en i Kite
När jag läste genusvetenskap fick vi lära oss om hur man kn se på populärkultur. Det var då jag förstod att det är okej att gilla skitfilm, kommersiell musik och läsa chicklitböcker. Jag började nästan förakta all pretto och elitistisk musik, sådan som bara vände sig till de redan inbjudna och där allt var så jävla nedtonat. Inget och ingen får vara för mycket, för färglatt, för extremt, för sexuellt eller för kommersiellt.
Av någon anledning lyckas jag ofta träffa killar som är jävligt pretto. Det känns så sjukt tråkigt, för det är så typiskt att det ska vara killar som är det. Samma sak med att många killar jag träffat förespråkat "logiskt" tänkande, och föraktat det känslomässiga, det som brukar kategoriseras som "kvinnligt". Ju mer pretto och logiska, desto mer "manliga", desto mer avtändande för min del. Ska jag ha en kille vill jag ha en galen jävel som älskar att dansa och hoppa och som inte föraktar människor. Män(niskor) som ser ner på andra som har kul är det VÄRSTA jag vet. Och det kryllar av dem där ute.
I alla fall, sen blev det träff med mina gamla gymnasievänner, en brokig skara knäppisar inklusive mig :). Sedan såg vi Kite på Stortorget, myycket bra syntduo. Och så blev det Deep där en, två, tre, fyra! gamla ligg dök upp och kramade mig... och sedan efterfest med en av dem, två främlingar och en piercad ashet kille med modsfrisyr och ADHD! Som jag sedan badade bubbelbad med haha... Och ikväll blir det nya äventyr.
Kite, give me den blonde androgynen!Favoritämnet, igen...
Jag har varit med för många för att koppla känslor till sex. Det går liksom inte efter 30... Men tillfälliga känslor, absolut. Men jag tror många har för stigmatiserad syn på vad sex står för och innebär. Jag anser det vara lika "naturligt" som att äta, sova och kissa. Jag tror att man behöver sex lika mycket, men kanske inte lika ofta. För närheten med en eller flera andra människor ger ett jäkla lugn. När man känner panik, ledsnad, vilsenhet, vad behöver man mer då än en innerlig kram från någon? Så oavsett hur seriöst man tar på sex så tror jag att det är väldigt välgörande, om man gör det på ens egna villkor och får ut något av det.
Däremot tycker jag det är ledsamt att många fortfarande tycker det är skuldbelagt att ha legat med "många". Varför skulle det vara fult, billigt, dålig smak? Jag har aldrig förstått rädslan för "hor"stämpeln. Vad skulle det vara för hemskt med att bli sedd som en som har sex? Sex har väl de flesta haft någon gång i livet. En som har många vänner ses som social, medan en som haft många sängkamrater ses som osmaklig.
Jag tycker att alla borde slappna av. Både i förhållande till sin egen sexualitet såväl som till andras.
Love has torn us apart
Är det en svindålig idé att ligga med varann en sista gång? Gör det att man går vidare lättare, eller gör det det hela svårare? Han är ju så sjukt vacker!
Magen bestämmer allt
Precis vart på Malmöfestivalen med min kursare och hennes häng. Vi såg Veronica Maggio, som verkligen borde göra fler divalåtar i stil med Nöjd. Hon åmade sig och kråmade sig på sina egna villkor i den låten och så snygg som hon är har hon verkligen rätt att vara självsäker! Sen var tanken öl med några till, bl a en tjej jag länge frestats av. Het tomboy, sjukt sprallig och lång androgyn. Dock gjorde min bakismage sig påmind så det var bara till att gå hem. Frustrerande. Varje gång jag träffar henne dejtar jag, är ihop eller sjuk. Så det blir aldrig nåt...
Igår blev det Debaser med min bandvän. Hade flera saker på gång men det slutade med att jag gick hem själv med magknip. Mitt favoritligg ( mr-storleken spelar såå stor roll!) hade feber, fick jag veta per sms. Nähä. Sen var jag medbjuden på öl med mitt ex ex-kompis, mycket söt och rolig, men kände inte för det. Ringde sen en söt kille jag skulle kunna vara intresserad av på riktigt, som kom till Debaser men inte lyckades komma förbi kön. Och fick massa söta sms av en kille i Sthlm som är seriöst intresserad.
Och det kändes som jag stod i mitten av allt och inget såg, kände eller ville. Kanske var det bara en snedfylla, kanske penicillinet som jag tar. Kanske att jag är helt vilse. Eller att jag aldrig kommer upp ur min depression. Vem vet.
Vill ligga med nån som inte har disk i vasken
Musik: The Model med Kraftwerk
Har precis tjuvkikat på min vän Niccis blogg för att kolla hur man kan skriva. Jag får prestationsångest. Mycket enklare att skriva små inlägg på folks väggar på Facebook.
Min lägenhet ser för jävlig ut. Jaja, det säger alla. Men min består just nu av gamla snytpapper, tabletter överallt, kläder i stora lass och ett gäng tantklänningar från second hand som jag inte pallat sy om. Men framförallt består den av gamla dåliga minnen. Så jag vill flytta. Ibland har jag hatat lägenheten så mycket att jag slängt saker jag inte borde. Har t ex slängt allt mitt porslin och mina bestick, för att de hade stått odiskade i vasken i veckor... Så nu är det tragiskt nog plastmuggar som gäller.
I övrigt är jag singel nu efter en vår/sommars förhållande med en vacker kille. Det känns faktiskt kul nu, tanken på att få börja ligga runt igen som förr svindlar... :) Alla gamla favoriter-i-repriser, alla nya ansikten, alla kommande misstag, alla underbara ansiktsdrag att insupa under en natt. Nästan så jag blir rörd av bara tanken.
Jag är fri! Jag får lagligen ligga med vem jag vill! Jag är sååå inte inne på förhållande nu. Men av någon konstig anledning har en del seriösa, och bra, killar börjat dyka upp nu bara för det. Va fan, jag vill ju bara ha lite kropp utan förpliktelser. Jag kommer väl få ångra mig sen i vinter, när jag ligger ensam på soffan och slapprunkar och drömmer om kärlek, eller åtminstone nåt drägg som vill träffa mig även när jag är deppig och otrevlig.
Feminism, sex och blommor
Jag hatar bloggfenomenet. Men jag har ett så sjukt tråkigt liv just nu att jag tänkte att jag lika gärna kan skaffa en blogg. För att vädra små tankar, för att outa åsikter, för att jag inte har något bättre för mig.
Tänker inte få mig själv att framstå som någon härlig hyvens person. Det är roligare att skriva ärligt, så ärligt jag nu kan utan att hänga ut andra för mycket. Det kanske blir världens tråkigaste blogg, men jag kan åtminstone låtsas att någon tycker om den.
Bla bla bla. Nu ska jag se om det här funkar, gå och kissa efter två drinkar och höja Kristian Anttila på stereon.
